Det enda jag är rädd för nu är att berättelsen ska försvinna. Den finns kanske bara tillgänglig under 30 dagar. Sedan försvinner den. Och jag måste sätta av all ledig tid för att kunna skriva ner den. Kanske är det så. Kanske är uppgiften den här gången att skriva ner 300 sidor på 30 dagar.

Jag har bestämt att teckna ner 10 sidor om dagen. Mer är inte rimligt att orka med ett brödjobb på heltid vid sidan om. Jag får ta en dag i taget. Gå upp halv fem, skriva till halv sju den här veckan (tonårspojkar som ska DRAS ur sängen). Sedan kan jag öka på takten lite till helgen och teckna ner 15 sidor/dag då.

Är det så med berättelser som skrivs att de bara finns tillgängliga under en viss tid? Och att det är rädslan för att de ska var borta för alltid som driver oss att skriva ner dem?

Jag började skriva Drömpolisen igår. Skrev hela kvällen i mitt nya program Scrivener som verkar täcka mina behov ganska bra. Dock finns ett par saker jag saknar som finns i StoryLines. Funktioner för platser och personer saknas i Scrivener. Det är ett minus. Men det är betydligt bättre upplagt och mer flexibelt än StoryLines. Så här långt har Scrivener min röst. Får se om en månad. Det går att ladda ner och testa gratis under 30 dagar. Om du inte vill fortsätta att använda det kan du efter provperioden exportera allt du gjort. Det kostar 40 dollares (cirka 280 kronor). Väl värt att testa.

Jag skrev 6 sidor igår kväll. Varav 3 försvann av någon anledning eftersom jag var nyfiken på de olika funktionerna. Men troligen berodde det på att jag inte klippte ut hela texten när jag började experimentera. Well, det var väl meningen.

Nu på morgonen har jag skrivit ytterligre 7 sidor. Och historien finns redan på plats. Det är bara att skriva. Och jag undrar ibland var alla dess ord och historier kommer i från. Är det verkligen jag som skriver? Eller fungerar jag bara som en sekreterare för någonting som redan finns. Alltså skriver jag bara ner det som redan finns, någonstans?

Nu ska jag fortsätta skriva. Och mina tidiga mornar är tillbaka. Jag känner mig lugn när jag skriver och efter att jag har skrivit ett par tre timmar. Ett lugn jag sällan känner annars. Det är som en drog. Utan den mår jag dåligt.

Ser ut att kunna bli lugn i huset under kvällen också. 2 pojkar ska på Hallowenfest. Sambon och 1 pojke ska på bio. Jag sitter hemma och skriver. Köpte en flaska Bowmore igår. Förra gången jag köpte en flaska av den sorten var i ett tidigare liv. Jag var i LA och på flygplatsen träffade jag en kompis från förr jag inte sett på tio år. Jag vägrar tro att någonting sker av en slump. Jag kan sätta pengar på att jag kommer att se honom igen inom de närmaste dagarna. Allting hänger ihop. Intrasslat i varandra, men uppbyggt av ett mönster som går att trassla upp. Bara vi lär oss titta efter rätt saker och vara uppmärksamma.

Jag startar företag vilket också är en strategi för att på längre sikt kunna ha betydligt mera tid att skriva. Strategin ligger klar och jag har börjat beta av hållplatserna.

Just nu ligger skrivandet nere. Första delen av “Tidsmäklaren” ligger på nattduksbordet. Den behöver redigeras ytterligare en sväng. Det är en sak jag känner att jag vill börja med.

* Bitterfittan

* Taxi 7-2

Jag gav mig glad i hågen med böckerna till läshörnan. Jag började med Bitterfittan som är en ganska omtalad bok. Ett feministiskt manifest. Den var välskriven med driv i texten, dock blev det en smula ansträngt att under hela boken höra hur bitter huvudpersonen var hela tiden. På allt. Till slut lyssnade jag inte. Jag önskar henne all lycka med att reda upp sitt liv och hitta en schysst jämvikt i vardagen.

Taxi 7 2. Den var bra. Eftersom jag själv kör taxi log jag igenkännande flera gånger. Persongalleriet var bra och miljöerna fint tecknade. Tyvärr tyckte jag den tappade lite tempo på slutet och författaren redde inte riktigt ut alla trådar som var spunna. Nu blev det, tyvärr, lite rumphugget på slutet.

Sammanfattningsvis kan man ändå säga att båda böckerna handlar om någon slags försoning. Med sig själv och sin omvärld. Och den vägen går i båda böckerna genom kärleken till en annan människa. Sett ur den synvinkeln var böckerna till stor behållning.

Nu ser jag verkligen fram emot nästa paket. Godiset som kom med är redan uppätet!

TACK för Pocket&Prassel paket som kom i fredags. Två böcker och kinagodis! Kalashelg har jag haft. Mitt eget Pocket&Prassel paket går i väg senast i övermorgon. Vill att det ska komma fram lagom till helgen.

Just nu är tillvaron fylld av möten och papper som ska läsas och telefonsamtal som ska ringas. Men det är roligt! Och en stor förändring i tillvaron är på gång. Det känns bra!

Nedladdningarna fortsätter i oförminskad takt. Tack!

En riksfärdtjänstkörning på väg att gå överstyr
- chauffören räddad av sin Iphone

På eftermiddagen igår, strax före 15.00 lokal tid, rullade en taxibuss ut från Hydromacken vid Klangsgränd i Uppsala. Destination Järlåsa. En rutinkörning. Solen sken och chauffören hade laddat upp med både vatten och kaffe inför riksfärdtjänsten som skulle föra honom till Järlåsa, Märsta, Stockholm, Märsta och Åland.

Chauffören började leta efter adressen i GPS:en när han passerade Stenhagen. Kornvägen i Järlåsa. Ingen träff. Nåväl, det finns två kartmärken för GPS:er. Men kollegan kan inte heller hitta adressen i sin GPS. Samtal till växeln ger oroväckande nyheter. Adressen finns i Eniro, men den ligger inte alls i Järlåsa utan mer än en halv mil förbi municipalsamhället. En vänster efter cirka 4 kilometer. Men sedan täcker inte Eniros kartor mer.
Sista livlinan. Kundens telefonnummer.

Inget svar på mobilnumret. Nytt samtal till växeln. Adressen har en abonnent registrerad. Med ett nytt mobilnummer. Nu befinner sig bussen i fritt sken efter Järlåsa eftersom tiden börjar bli knapp. Schemat bygger på att första hämtningen är gjord 15.20. Annars spricker det hela och det blir en väldigt sen hemkomst för vår chaufför. Men, det blir inget svar på det nya numret heller.

Han stannar vid vägkanten och summerar läget. Det är tio minuter till hämtning och han har ingen aning om var det är. DÅ! Iphonen! Ett sista halmstrå. Han startar kartapplikationen, skriver in adressen och får en träff. En lila punkt börjar blinka. Exakt där han befinner sig. Och en vacker lila linje drar över kartan mot en röd pulserande knappnål. Han tar av till höger och följer det lila strecket. Den lila pricken rör sig som en skenande häst.

Han svänger av mitt ute i skogen. Rakt fram. Ajdå! Vägskäl. Tittar på Iphonen. Förstorar bilden. Det lila strecket visar vänster. Han glider försiktigt förbi ett par brevlådor. Skog. Skog. Och åter skog. Men det lila strecket fortsätter in i skogen. Han tuffar framåt. Över ett krön. Och där står fyra personer och väntar på honom. Klockan är 15.26. Ingen av de fyra har täckning på sina mobiler.

Uppdatering: Körningen utvecklade sig till ett fiasko. Inte nog med att första hämtadressen var felaktig. Lämnadressen var uppgiven till en adress i Märsta, men gatan ligger i Sigtuna. Och där sprack tidsschemat definitivt. Sigtuna 16.30. Nästa hämtning Söder 17.15. Nixpix. Inte en sportmössa. Redan på väg in till Uppsala är hämtningen på Söder lagd på en annan buss.

Twittrade med Författarcoachen igår. Vi har en liten idé som startar denna vecka. Vi tänkte skapa en blogg där alla kan lägga in recensioner av böcker som inte finns. Tanken är att hugade kan gå in där och få uppslag och idéer.

Det hela är i sin linda ännu, men bloggen kommer upp senare denna vecka. Namnet kommer att bli Mållgans bibliotek.

Häromdagen träffade jag en person på en parkeringsplats där jag stod och väntade på att lasta. Hennes kattunge var ute och lekte på gräsplätten bredvid parkeringen. Hon berättade för mig att hennes stora katt älskade att gömma sig under parkerade bilar, vilket inte är ofarligt, även om man har nio liv. Så numera bär katten reflexväst på kvällarna. Det är ju bra på ett sätt. Men jag undrar vad katten tänker när den smyger på en liten råtta till kvällsmål. Det räcker med månsken för att lägga ner tankarna på ett munsbit. Lite månsken och kattstackarn är en vandrande ficklampa i skogen. Synlig för alla. Vänner som potentiella byten.

Jag har moderniserat utseendet på bloggen. Enklare att hitta och ladda ner böcker och noveller. Hela utbudet lätt tillgängligt och det är bara att högerklicka på omslaget för att ladda ner. Dessutom känns det luftigare och trevligare på det här sättet. Kommentera gärna det nya utseendet och om du saknar något. Har velat ändra länge men det var lite knep och knåp innan allt fungerade som det skulle.

Kommande vecka ägnar jag åt att fortsätta skriva på novellen Dödgrävarna samt ÄNTLIGEN börja slutredigeringen av den första delen av Tidsmäklarna.

Fick körning. Rulle. Tre trappor. Ingen hiss. Bärhjälp. Det var tur att jag skulle hämta.

Konsum. En man i tjugofemårsåldern. Singel. Packar upp sina varor på bandet. Ställer dem omständligt och noggrant med streckkoderna vända från kassören. Kunden före är inte riktigt klar. Kaos. Snabb ommöblering i den spikraka streckkodslyan. Flera gånger. Lika noggrann med streckoderna. Kassan låter som en kulspruta. Mannen betalar, packar ner allt i en papperspåse och försvinner ut på parkeringen. Han är helt omedveten om att jag i fortsättningen alltid kommer att tänka på honom när jag passerar Konsum.